Vi har en ny ramsa som handlar om en snäcka:
Det var en gång en snäcka håll ihop pek- och långfingret
Och den kröp uppför ett berg kryp uppför armen
Och den kröp, och den kröp fortsätt att krypa
Tills den snavade och ramlade låtsas snava
Nerför berget och ramla nerför armen
Bröt sin ena tentakel peka på huvudet
Men då kom regnet smattra med fingrarna
& det regnade & regnade & regnade mer smatter
Och snäckans tentakel
växte & växte & växte håll pekfingret böjt mot huvudet, växa
tills det blev bra igen se glad ut
& snäckan kunde krypa
Uppför berget igen! Kryp upp igen
